Vattenkraft
Vattenkraft användes i relativt stor utsträckning redan på 1800-talet, i form av vattenhjul som drev exempelvis malningsmekanismen i kvarnar. I slutet av 1800-talet uppfanns den elektriska transmissionen, vilket ledde till vattenkraft i den form vi ser idag. Den tog fart på 1950- och -60-talen, då de flesta vattenkraftverken i världen byggdes. Läs mer om detta på wikipedia. Sveriges största vattenkraftverk är Harsprånget och Porjus vid Luleälven och Stornorrfors vid Umeälven.
Ett vattenkraftverk utnyttjar vatten som strömmar nedåt, det vill säga från ett högre läge till ett lägre. Vid kraftverket finns en turbin, som börjar snurra när vattnet passerar den. Turbinen är kopplad till en generator som alstrar energi. Se energikunskap.se för mer information. Vattenkraft är en förnybar energikälla eftersom vattnet kan fortsätta i sitt kretslopp efter att det passerat turbinen, och förr eller senare rinna tillbaka samma väg. Till skillnad från andra förnybara energikällor, som solkraft och vindkraft, är vattenkraft inte väderberoende. Det är dessutom ett billigt sätt att producera el. Vattenkraft är också lätt att anpassa efter vilket energibehov som finns beroende på årstid och andra energikällors produktion. När vatten faller på naturlig väg, via regn eller snö som smälter, samlas vattnet upp i stora magasin i vattenkraftverken. Beroende på hur stort behovet av eller efterfrågan på el är kan kraftverket sedan släppa så mycket vatten som behövs för att skapa rätt mängd el.
Trots allt detta har vattenkraftverk inte bara positiv inverkan på vår miljö. Kraftverkens dammar kan utgöra hinder för vandrande fiskar, till exempel lax, sik, öring och ål. Detta har lett till att flera fiskstammar har dött ut, vilket får konsekvenser för resten av den biologiska mångfalden. Till exempel är flodpärlmusslan hotad till följd av det inte lägre finns lika många öringar, eftersom den lever sin första tid i öringens gälar. Den kraftiga skillnaden i vattennivå som följer av vattenkraftverkens regleringar får också negativa konsekvenser. Höjningarna och sänkningarna gör att näringsämnen spolas bort från vattendragens strandområden, vilket gör att den normala produktionen av djur och växter störs. På vintern, då det behövs som mest el i Sverige, släpper vattenkraftverken igenom som mest vatten. Det gör att vattenflödet blir tvärtemot vad som är naturligt, nämligen ett stort flöde på våren och stillastående vatten på vintern. När det varmare vattnet från kraftverkets damm når fiskarna i älven ökar det deras ämnesomsättning, vilket gör att de förbrukar sina vinterresurser för snabbt, och dör.
Trots allt detta bör man också minnas att 97 % av Sveriges el i dagsläget produceras utan några koldioxidutsläpp, tack vare vattenkraft och kärnkraft. Se svd.se för mer information.
